Det snurrar i min skalle

Jag hade tänkt att lägga ner bloggandet för de kändes som jag aldrig kommer att skriva igen. Men så börja jag tänka att skriva av sig är ju liksom de man behöver, de ja behöver. Det är så mycket som snurrar nu så jag vet inte ens vart jag ska börja. Nu har jag vart hemma på svensk mark i .. 6 dagar, men de känns som en eeeeeeeeeeeevighet sen jag lämnade turkiet. Varje dag är som en vecka här hemma. Jag mår skit var och varanan timma, då jag börjar tänka för mycket som jag har en tendens att göra jämt. Lämnade incekum i torsdag vid 13.20 då bussen kom för att hämta upp mig och mina väskor. Att säga hejdå till alla i nazar teamet angela nehir och ersan som stog där till slutet var fan så jävla hemskt, jag dog i själen och tårarna bara rann. Lämnade av en liten present och ett brev till alla och fick även brev av dom som ja såklart läste på bussen och grät ännu mer. De var en mini buss med en man i såå ja satt fram med föraren vilket va skönt för ja kunde krama om extra hårt och slapp super stressen. Kommer ihåg de sista ja såg när ja kollade ut genom fönstret innan de försvann runt hörnet.. usch kan börja gråta när jag tänker på de. Jag har fortfarande inte landat alls. Satt ju på ankara flygplats i 5-6 timmar och vänta på mitt flyg, så jävla förvirrad ledsen och trött av allt gråtande. Sen när jag väl kom till arlanda vid två på natten och såg pappa.. allt jag kunde göra var att gråta. Somnade väl runt fem tiden och sov ett par timmar, vakna upp och ja jetlaggad fast bara helt konstig i huvet. visste inte vart jag var riktigt tror jag. Åkte till nyköping lördag dag så fredagen blev lugn med pizza och idol tittande. Lördagen var mer fartfylld, kom hem alltså mammahem fixade mig sen drog till linn där annakarin emma sara va åt THAIMAT så jävla gott.. pratade en heldel. Sen kom ag linnea malin h. Sen drog festen igång med massa sång och lite dans, tog oss till krogen halv tolv som vanligt ni vet haha. Där inne, ja allt såg ut precis som vanligt. Tog inte många minuter innan vi stog i baren och skulle beställa, träffa holmgren, dansade, hade en hygglig tid och spendera inte ett öre folk spendera på mig dock vilket är så de ska va. Efterfesten var tänkt på ett hotellrum haha men tog en taxi till trosa för 1000 spänn istället, de verka rimligt. Söndagen blev lugn med bakispizzan och godis hemma hos sarajala. Måndag och tisdag har jag spenderat med mamma på stan och besök hos mormor och morfar igår och myst. Idag onsdag spenderade jag morgonen hos tandläkarn och ska dit vid tre igen för att laga tandhelvetet. Ikväll blir de mat och mysprat med tjejerna hos linn eller sara vet inte ännu. Så de är liksom så de sätt ut nu.. drar till stockholm imorgon för att på fredag är de storfest då lisen fyller 40 år!! så de ska bli grymt kul, ska vara i någon lokal inne i stan så fix hela fredagen antar jag. Annars stannar jag stockholm tills fredag nästa vecka sen drar jag tilllbaka till.... OSLO! omg helt sjukt att jag ska dit igen, flytta dit igen, bo där, leva där .. jag fattar ingenting. Ni fattar inte hur mycket tankar jag har i mitt huvud, jag vill tillbaka, jag vill dit, ja vill dit.. vill jag dit nästa sommar? vad har jag tänkt? VAD SKA JAG GÖRA!?!?!? Det jag vet hittils är. Jag flyttar nu den 22 oktober till oslo. Jag bor med evelina och har ett rum. Jag jobbar som julhjälp på br leker. Inom snar framtid vill jag åka till amsterdam och istanbul. Jag kommer att söka in till nazar för att kunna ha valet. Det som är så sjukt är att jag tyckte inte att arbetet var speciellt kul i början mitten av sesongen och tänkte ja men de var ju bra att jag testa på detta iallafall. Men i slutet mitten av augusti och framåt så ändrades allt!! så de sjukt bra och roliga har tagit över allting som sög ibland och man ville bara hem. Jag vet mycket väl vad som skulle ha ändrat en hel del för många i teamet, och det är därför jag känner att jag vill ner igen för att göra det sjukt roligt från början till slut. För nu vet jag vad som gör ett bra team, vad man behöver göra för att få de bättre och allt sånt. Jag kommer att söka in som teamleader, japp de känns rätt. Det känns rätt nu, känslan av turkiet är så färsk fortfarande och mycket kan förändras. Jag vet bara att jag älskar turkiet, jag älskar min sommar och jag vill tillbaka.